BEKRÄFTANDE KÄLLOR

Brevkällor

I ett av de bevarade breven från modern Charlotte i Lund till sonen Carl i Paris, kommenteras

ovan beskrivna bildlaborerande enligt mitt sätt att tolka dessa rader. Tyvärr har vi som

tidigare nämnts inte tillgång till Hills egna formuleringar. Dessa har uppenbart inte varit helt

avslöjande i sina beskrivningar. Han har dessutom använt sig av en döljande metafor för ett

rikt innehåll, något ”räcker till frukost och medag” . Hill har i sitt brev beskrivit något som

hon inte förstår eller kan ”gissa vad det skall vara”. När vi läser hennes rader om ”två fina

löjtnanter”, så skall vi betänka att Hill uppenbart inte gjort sinnebilden helt klar för de där

hemma. Vi behöver inte gissa vad det skall vara och vem de fina löjtnanterna var och hur de

ser ut. Brevet inleds som följer, först några rader om Corot.

Min käre Carl!

Jag trodde att du sedan den 1 october hvar inflyttad i ateljén och nu i fullt arbete,

men finner att du ännu flackar omkring. Huru skall jag råda dig om bytet med taflan,

efter alt hvad du sagt om Corot skulle väl det vara en skatt att ega en tafla av denne

mästare, men huru skall du som som flyttar 4 gånger om året kunna ha någonting?

Om jag än kunde ge dig ett råd är jag väl säker om att du afgjort frågan innan mitt

svar kommer. Hvad är det för två fina herrar som bjudit dig på ”frukost och medag”

? Jag är så rädd att du kommer i dåligt sällskap, jag läste två fina löjtnanter, jag kan

omöjligt gissa vad det skall vara. Wi har också varmt den dagen du skref var min

födelsedag, den 9.

Att Hill skulle slagit sig i lag med några festglada löjtnanter och fortsatt mot både frukost och

sen middag, det scenariot särskiljer sig markant från den bild som Hills generationskamrater

gett av honom. Det är så osannolikt att jag till och med tycker mig kunna höra ett vrål från

den festglada svenska konstnärskolonin på hörnan. - Nä här rör det sig om något annat. Tar vi

fasta på orden ”gissa vad det skall vara” förstår vi att det handlar om en bild och att

löjtnanterna snarast fanns i Velázquez rika målning.

Brevet är odaterat men en datering kan alltså göras mellan moderns bortglömda födelsedag

den 9 oktober och efterföljande brev som dateras ”Lund den 23 oct. 1876”. Dateringen kan 
göras  ännu snävare. Brevet är skrivet innan Oskar II besök i Lund oktober 1876.

Strindbergs konstanmälan

Huruvida Strindberg och Hill någonsin såg varandra vet vi inte. Det finns inga belägg för

något möte, tvärtom. Det tecknade porträttet av Strindberg från sjukdomsåren gör honom i

alla fall synligt närvarande i Hills värld. Åren 1897 – 99 kan i alla fall råkorna i Lundagård

kunnat få korn på någon av de båda. Tjugoett år tidigare lär Hills portvakt låtit hälsa

Strindberg att Hill befann sig i Italien. Strindberg hade tillsammans med konstnären Wilhem

Dahlbom sökt upp Hill och lämnat sina kort. Hemifrån Lund informeras Hill i ett brev daterat

”Lund 23 oct 1876” att besökaren som kommit tillsammans med Dahlbom lär vara

bibliotekarie. I efterföljande brev från den 7 november har man ytterligare lite information att

lämna.

Den hern som du nämnde lemnat sitt kort /på samma gång som Dahlbom/ skrifver uti

en tidskrift för skön konst, är utrest för att samla materialier och skall naturligtvis i

första rummet intressera sig för svenska artister, detta bad Maja säga dig, hade hon

talt om det förr kunde jag sagt det i mit förra bref, nu torde nämnda herre ha lämnat

Paris, det vore roligt attfå höra dig omnämnas. 

Strindberg kommer att den efterföljande sommaren 1877 att recensera en utställning på

konstakademin i Stockholm där Hill är representerad med ett höstlandskap. Vi känner inte

vilket. Från Paris beklagar sig Hill. ” Hälsa gamle Jacob och säg, att han ej alls får döma min

målning efter den gamla svarta smörjan han sett i Stockholm” Strindberg är inte heller

entusiastisk:

Vi ha ett gott tillfälle att se Corot återgiven av en fanatisk elev H.W.F. [sic] Hill, som

i n:r 99 upptagit mästarens hela sätt. Hill var för fem år sedan en talang i

Stockholm, reste till Paris och har sedan under strängt sökande slutligen funnit

Corot vara idealet.- Detta höstlandskap ger onekligen en impression. Allt flyter, är

mystiskt. Ögat arbetar och söker en fast punkt, som aldrig finnes. Däri ligger

behaget, men färgen är falsk; naturen är icke brun och monoton. Numera lär han

dock luta åt spanjorernas ljusfunderingar. Corot har en gråviolett färgton och en fin

pensel som liksom andas ut färgen över duken; han glömmer aldrig en reflex och han

blir aldrig egentligen onaturlig. Hills tavla ger så tillvida en föreställning om

mästaren, som den visar dennes fel men icke på långt när dess förtjänster. 

Det kan vara intressant att konstatera att Strindberg tappat Hills förnamn, benämner honom

”fanatisk” och ”strängt sökande” och att Hill bara förmedlar bristerna hos Corot. Sedan följer

den för detta sammanhang centrala formuleringen: -” luta åt spanjorernas”-. Kanske skall vi

anta att Strindberg var noga med sammanhangen och orden. Då kan vi reflektera över de

diametrala värdeladdningarna som ligger i att ”luta åt”. Recensionen som helhet öppnar sig

snarast för en negativ tolkning av att ta hjälp och stöd – luta åt något. Det är förstås en

spekulation i undertexten, men vad som klart deklareras är Hill intresserikting. Vi har skäl att

antaga att Strindbergs information kan ha kommit från Dahlbom som besökt Hill och blivit

insläppt innan det gemensamma besöket med Strindberg i oktober 1876.