LIKA GER LIKA - EN SEGER

Målningen Stenbrott vid Oise I är en överraskande tvärnit i målerisk hastighet och därmed

fullständigt främmande i allt Hills övriga måleri. Men det finns likväl en likhet med höstens

övriga målningar. Det är en påtagligt högre färgfethet som karakteriserar Hills måleri från

denna tid. Undersökningens aktualiserade målningar Stenbrott vid Oise I, 

Fransk höstlandskap och Kalkbrott uppvisar alla en påfallande gemensam fet färg 
vilket med andra ord är en starkt sammanhållande egenskap som själva materialet ger.
Vi gör inledningsvis tre jämförelser mot Velazquez målning. 
Hills vilja att segra och krossa motståndet är tydligt i denna första 

Stenbrott vid Oise I

 

 Kalkbrott                                                             Franskt Höstlandskap        

Däremot skiljer sig det upprepade motivet Stenbrott vid Oise II med sin påtagligt torra

färgkaraktär. Vi har också utifrån dukens storlek skäl att antaga att Stenbrott vid Oise II

härhör från en senare tidpunkt. Vi kan vidare utifrån palettens färgupplägg

sammanföra detta andra och större stenbrott med målningarna Skogsinteriör med

rullstensblock, målningarna i Washington respektive Havanna. 
Målningen Vildmark kan framstå som något ofärdig och särskiljer sig.

Initialt vill jag lyfta fram hur svårt det är att kommunicera och förmedla visuella samband.
Betraktarens blick är fri och det kan väcka djup ovilja att få sitt seende styrt.
Jag hoppas att bildutsnitt, i möjligaste mån utan markeringar, är en pedagogisk framkomlig väg. 

Enligt min uppfattning är det lättast att se mina diskuterade samband i

de målningar som tas upp i den inledande jämförelsen. Jag bortser med andra ord helt från

kronologin i denna första fas. Stenbrott vid Oise II 1877 och Kalkbrott 1876

har framstått som enklast att inleda med.

Vi ska också lägga fast att det i andra motivsammanhang förekommer att Hill spegelvänder 
sin färdiga målning gentemot en existerande skiss, målningen Björkbacken är ett sådant exempel.

JÄMFÖRELSE  I

Stenbrott vid Oise II

Bredas Kapitulation

Från nedre högra sida kan vi vandra in i målningarna, i det avseendet är uppläggen identiska. 
I fjärran ligger de bakre landskapet och dess horisonter sammanfaller. 
Där emellan ett mellanparti av skilda motiv som vid närmre granskning visar sig 
strukturellt formmässigt relaterbara. 
Detta rör sig om  ett klassisk korresponderande. där lika ger lika.  
Så kallad sympatisk magi beskrevs 1890 av religonshistorikern James G Frazer och är 
ett grundbegrepp avseende människans vilja att främja sina önskningar. 

Den spanske segrarens omfamnande gest tar upp rörelsen ur truppen och

flaggan och bildar i Velázquez målning en av de viktigare riktningarna. På denna

kompositionslinje placerar Hill stenbrottets vägg och formar den efter Spinolas underarm. 

De välvda kullarna i stenbrottet följer hästens bakdel och sadel väl. 

Ljusdagrar, som rygg respektive panna och bröst hos fältherrarna, tas upp av Hill. 

Holländarens öga (näsa), målningens mittpunkt, markeras på Hills förstudie.

Stövlarnas tånosar möts på ett liknande sätt som stenblocken och ger en jämförande stadga

i relationen. Holländarens veckade stövel kan jämföras med den travade stenhögen i

Hills målning. Det är som om Velázquez hästhov hade ett fundament hos Hill! 

Där Velázquez

fångar vår blick vid den ljusklädde ynglingen placerar Hill sitt hus. 

Till vänster om den ljusklädde pojken står en man med ryggen mot oss. 
Vid dennes axel vänder i Hills målning en följsam väg. 

I Stenbrott vid Oise II finns i målningens vänsterkant en linjeuppteckning som

mycket nära följer klädveck och hållning hos den yttre soldaten. I denna kant finns i

huvudhöjd överensstämmelse i växlingarna mellan ljusa och mörka fält. 

Vi kan också observera hur soldaternas huvuden möts och hur det formmötet återkommer hos Hill. 
Detta sker jämsides med ett mörkare trädparti som tycks hämta ett bolmande formspråk

ur stridsröken. 
-
I målningens andra kant, den högra, sägs Velázquez själv stå. I första

versionen har hans hattbrätte tagit plats på Hills målning.

JÄMFÖRELSE  II 

Kalkbrott

Här krävs två inledande uppgifter om jämförelsematerialet. Vi skall först och främst fokusera

på ett bildutsnitt av den förlorade parten i Velázquez kapitulationsscen. Nästa steg är att

spegelvända detta utsnitt eller alternativt spegelvända Hills Kalkbrott. Personligen tycker jag

det är lättare att under jämförelsen spegelvända Hills landskap. Detta ger bibehållna

figurrelationer gentemot övriga jämförelser. Ett exempel på att Hill arbetade med

spegelvändningar mellan skiss och slutlig målning är den till skissen spegelvända målningen

Björkbacken.

Med dessa bildmässiga operationer bakom oss kan vi konstatera hur brottytan i kalkbrottet

närmast är identiskt i form med den förlorande partens överkropp och ryggparti.

Fiskbensmönstret i vapenrocken återkommer i två mot överarmens mönster lika hållna vinklar

i Hillmålningen. Den spalt som förekommer i kalkbrottväggen motsvaras av relationerna i

Velázquez målning och i denna spalt upprepas en marklinje som väl motsvarar undersidan av

segrarens framsträckta överarm. Den bakre horisonten i hillmålningen är en närmast identisk

upprepning av den inre horisontlinjen i Velázquezutsnittet. Hillmålningens söndersmulade

brottyta är en stark symbolisk metafor för förlorarens situation.

Stenbrott vid Oise I

Målningen följer samma mönster som finns i Stenbrott vid Oise II. Men vi kan även här lägga märke till några speciella särdrag. 
Målningens mittpunkt har markerats på ett tydligt sätt och lämnat spår i form av trycket från en katt tass.
 Vad som kan motsvaras av Velázquez hattbrätte har här en påtagligare närvaro jämfört med vad det har i Hills andra variant. 
En annan intressant detalj är vad som sker vid det lilla husets fönster, där vi så gärna vilar vår blick. 
Här skiljer sig Hills båda varianter åt i det att den första målningen uppvisar ett krokigt litet streck, närmast likt en bock, vid fönstrets marginal. 
Penseln har uppenbart hejdats, liksom i en eftertanke. 
Så är inte fallet i Hills andra variant där strecket är alldeles rakt. 

JÄMFÖRELSE  III

Franskt höstlandskap

Inför målningen Fransk höstlandskap fångas blicken upp i ett nästan övertydligt centralperspektiv 
varefter ögat kan söka sig mot en bakre liggande punkt till höger. 
Precis på samma vis  kan vi inbjudas att avläsa Bredas kapitulation. 
Här finns med andra ord en identisk kompositionell utgångspunkt.

Målningen skiljer sig från övriga målningar av Hill genom denna närmast övertydliga

kompositionsstruktur. Här föreligger också ett ovanligt distanserande och därmed en skala

som kan liknas och jämföras med Stenbrott vid Oise I. Detaljerna är trots denna distans

närvarande. Detta ger måleriet en hastighet som är starkt jämförbar med nämnda stenbrott.

Bägge målningarna bär vittne om en helt annan måleriprocess. I motivsyn skiljer sig dessa två
målningar markant från övriga Hillverk.  Men vad som är särdeles intressant med denna målning är att man 
i målningens centralpunkt faktisk kan se vad som kan jämföras med stenbrottsmotivet. 

Det föreligger en möjlighet att faktiskt skära ut målningens centralparti 
och då erhålla en miniatyr  av Stenbrott vid Oise I .